Övervikt hos hund

Under de senaste 30 åren har fetma hos hundar pekats ut som en av de vanligaste näringssjukdomarna och det har betydande effekter på hälsa, välfärd och beteende hos hunden. Trots att konsekvenser av fetma är väletablerade är det fortfarande en vanlig uppfattning att övervikt hos hund inte är en välfärdsfråga, däremot är undervikt hos hund något som betraktas som mycket allvarligt av de flesta.

Fetma definieras av ett överskott av kroppsfett som är tillräckligt för att orsaka eller bidra till sjukdom, hundar anses vara kliniskt feta när deras kroppsvikt överstiger 15 % av deras ideala kroppsvikt. Övervikt och fetma hos hundar har kopplats ihop med flera allvarliga hälsoproblem och överviktiga hundar utsätts för onödigt lidande och ett förkortat liv. Fetma hos hundar har bl.a. associerats med insulinresistens, artros, olika typer av cancer och förkortad livslängd. Insulinresistens är central för många av de negativa effekterna av fetma och den resulterande hyperinsulinemi tros bidra till utvecklingen av flera sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, bröst-, prostata- eller koloncancer, njursjukdomar, leversjukdomar och flera. Förutom sjukdomsassociationer har reducerad känslighet för insulin förknippats med minskad livslängd. Fetma ökar även oxidativ stress vilket kan orsaka cellskador och vävnadsskador.

I en studie av Adolphe et al. (2014) upptäckte man att det förekom signifikanta förändringar i glukos, hjärt- och adipokine parametrar efter bara 12 veckor av övervikt, dessa metaboliska och kardiovaskulära förändringar kvarstod efter 32 veckors fetma och viktminskning omvände vissa, men inte alla, av dessa förändringar vilket innebär att förebyggande av övervikt kan vara avgörande för att främja långsiktig hälsa. I samma studie fann man att efter 12 veckors utfodring med fri tillgång till foder var kroppsvikten hos hundarna i genomsnitt 23 % över deras ideala kroppsvikt vilket ökade till ytterligare 30 % efter 32 veckors fri tillgång till foder. Hundarna gick upp i vikt efter bara en vecka och under viktminskningsperioden tog det 9 veckor för den genomsnittliga kroppsvikten att återgå till nivåer under fetma tröskeln på 15 %.

Övervikt hos hund är ett växande hälsoproblem både i Sverige och utomlands. Enligt en undersökning av foderföretaget Royal Canin är mer än varannan hund i Sverige överviktig, studien bygger på svar från 183 veterinärer och tillsammans uppskattar de att 55 % av landets hundar nu är överviktiga. Det är en höjning med 13 % från när samma undersökning gjordes ett år tidigare. Dock är det viktigt att notera att denna siffra kan anses vara missvisande just eftersom att övervikt är associerat med såpass många hälsoproblem lär de hundar som är överviktiga behöva uppsöka veterinär oftare än normalviktiga hundar.

Orsaker bakom
Det finns tre huvudsakliga bidragande faktorer till fetma hos hundar: genetiskt anlag, miljöfaktorer och mänskliga faktorer. Utfodring med fettrik kost bidrar till ökad kroppsfett, särskilt när det ges med fri tillgång. Kastrering kan öka spontant födointag, lyckligtvis kan man förhindra utvecklingen av fetma i kastrerade djur genom att styra födointaget. Det har visats att ras spelar en viktig roll i utvecklingen av fetma, både genetiska och beteendemässiga faktorer kan vara skälen till att vissa raser har en högre förekomst av fetma. Dessa studier har också visat att de hundraser som är mest benägna att utveckla fetma klassificeras som ”miniatyr till medium” i storlek.

Den mänskliga aspekten kan vara överutfodring, för lite motion eller att ägarna faktiskt inte vet om att hunden är överviktig. Ofta i sådana här fall handlar det om välvilja som gått fel, ägare som älskar sina djur och vill dem väl men inte förstår eller inte vill acceptera att deras agerande faktiskt skadar hunden. Många ägare förmänskligar sina hundar och det kan även vara så att hundägare inte vill erkänna att deras hund är överviktig eftersom det kännas jobbigt. Många djurägare känner skuld eller rädsla över att beröva sina husdjur mat och detta bidrar till att de inte är motiverade att delta i viktminskningsbehandling. Ägare av överviktiga hundar är även mer benägna att ge efter om hunden tigger. Många foder ger rekommendationer för fodermängd baserat på hundens storlek, om ägare av små hundar felaktigt tror att deras hundar är medelstora eller stora kommer de omedvetet att övergöda hunden.

Bland et al. (2009) fann i en studie att hushåll med överviktiga hundar gav sina hundar betydligt fler godsaker, motionerade sina djur mindre och utfodrade sina hundar i andra mönster än de hushållen med normalviktiga hundar. Själva fodret som används skilde sig inte mellan de två kategorierna då majoriteten av ägarna utfodrade med en blandad kost. Resultaten antydde också att det fanns en högre frekvens av fetma hos hundar som utfodrades en gång om dagen eller mer än tre gånger om dagen. De hundar som var normalviktiga fick motion dagligen och de hundar som kategoriseras som överviktiga fick sällan motion varje dag, dessutom fanns starka bevis på att hundar som tillåts ”röra sig fritt på gården” också var mer benägna till fetma. Hundar som är ensam hund i hushållet är mer sannolikt överviktiga än hundar som bor i hushåll med flera hundar. Antalet personer som finns i hushållet kan också vara en bidragande faktor till att hunden blir överviktig. Hundar som bor i hushåll med flera personer är mer benägna att vara överviktiga, detta kan bero på att hantering av foderintaget hos hundar i hushåll med många människor är svårare än i hushåll med färre människor. Detta skulle eventuellt kunna övervinnas genom att uppmuntra hela familjen att engagera sig i viktminsknings behandling av familjens hund.

Hur kan det undvikas?
Det är viktigt att göra ägare medvetna om att övervikt hos hund leder till minskad livskvalitet och vilka fördelar viktminskning ger. Förhoppningsvis kan detta göra dem mer villiga att initiera och genomföra en viktminskningsbehandling. Dock är medvetenhet om problemen med övervikt inte en garanti för att hundägare gör något åt problemet. I den tidigare nämnda studien av Bland et al. fann man att 92 % av ägare av överviktiga och feta hundar var medvetna om hälsoriskerna som är associerade med fetma. Trots att de vet att fetma är en hälsorisk för sina hundar, kan ägare föredra att acceptera fetma i stället för att ändra sina vanor.

När en hund är konstaterat överviktig består behandlingen oftast av kost och motion rekommendationer som är anpassade efter hundens behov och involverar ofta förskrivning av ett foder som är fiberrikt eller har hög proteinhalt som syftar till att öka mättnad. Detta har lett till lyckad viktminskning hos hundar som hålls i kontrollerade laboratorieförhållanden men när behandlingar görs tillgänglig för djurägare har endast begränsad framgång uppnåtts, ofta p.g.a. att ägare avbryter behandlingen eller inte följer alla rekommendationer. Faktorer såsom brist på tid att motionera hunden och kostnaden av specialiserade hundfoder är barriärer som förhindrar att ägare följer rekommendationerna.

Referenser
Adolphe, J.L., Silver, T.I., Childs, H., Drew, M.D. and Weber, L.P. 2014. Short-term obesity results in detrimental metabolic and cardiovascular changes that may not be reversed with weight loss in an obese dog model. British Journal of Nutrition. 112, 647-656.

Bland, I.M., Guthrie-Jones, A., Taylor, R.D. & Hill, J. 2009. Dog obesity: Owner attitudes and behaviour. Preventive Veterinary Medicine. 92, 333–340.

Bland, I.M. & Hill, J. 2011. Tackling dog obesity by tackling owner attitudes. CAB Reviews: Perspectives in Agriculture, Veterinary Science, Nutrition and Natural Resources. 6, 1-7.

Laflamme, D.P. 2012. Companion Animals Symposium: Obesity in digs and cats: What is wrong with being fat? Journal of Animal Science. 90, 1653-1662.

Linder, D. & Mueller, M. 2014. Pet obesity management – Beyond nutrition. Veterinary Clinics of North America: Small Animal Practice. 44, 789-806. Rohlf, V.I., Toukhsati, S., Coleman, G.J. & Bennett, P.C. 2010. Dog obesity: Can dog caregivers’ (owners’) feeding and exercise intentions and behaviors be predicted from attitudes? Journal of Applied Animal Welfare Science. 13, 213-236.

Royal Canin, 2015. http://www.royalcanin.se/tema-overvikt/halsobarometern-2014/

Warren, B.S., Wakshlag, J.J., Maley, M., Farrell, T.J., Struble, A.M., Panasevich, M.R. & Wells, M.T. 2011. Use of pedometers to measure the relationship of dog walking to body condition score in obese and non-obese dogs. British Journal of Nutrition. 106, 85-80.

Ska SKK stå över lagen?

I senaste numret av Hundsport (10/2015) diskuterar Svenska Kennelklubben den kartläggning av andningsproblem hos trubbnosiga hundar som Länsstyrelsen Skåne just nu håller på med.

”Vi har samma målbild som Länsstyrelsen i Skåne – de arbetar för sundare hundar, det gör vi också. Men de har valt en helt annan väg som vi anser orimlig och rent av kontraproduktiv.”
– Ulf Uddman, VD SKK

Vidare menar Uddman att SKK är medveten om att det finns osundheter hos ett antal raser och att SKK aktivt arbetar för att förbättra situationen men att det tar tid att nå dessa mål och de därför inte kan redovisa att alla deras hundar är felfria. Han uttrycker frustration över att Länsstyrelsen Skåne använder SKKs egna information emot dem medans de som står utanför organisationen inte får samma uppmärksamhet. Han anser att de resurser som finns skulle göra större nytta om de används till kontroller av de som inte har en omfattande egenkontroll.

Vad säger då egentligen lagstiftningen? Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2008:5) om hållande av hund och katt, saknr L 102:

24 § Djur får inte användas i avel om
1. de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,
2. de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom,
3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag,
4. parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman,
5. de uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer, eller
6. de saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt.

Att dagens avel av vissa raser bryter mot en eller flera av dessa punkter är helt klart. Detta är lagstiftning som är gällande sedan den 25 mars 2008 och därmed något som måste följas nu, inte något som SKK eller någon annan kan bortförklara med att de jobbar för att följa dessa i framtiden.

Självklart ska även de uppfödare som inte tillhör SKK också granskas men att SKK anser att de ska stå utanför denna granskning och mer eller mindre få sköta sig själva är absurt. Uppenbarligen har de kontroller som SKK själva utför inte fungerat annars skulle dessa raser inte ha dom problemen de har idag. Det verkar som att SKK i detta fall är mer intresserade av att gynna sin egen agenda än av hundarnas välfärd.

 

Vill du läsa mer om Länstyrelsen Skånes arbete kan du göra det här.

Skadeglädje

För ett tag sedan brukade jag titta på ett programet Uncut and Untamed på Animal Planet, som handlar om människor som varit nära att dödas av ’farliga djur’ och var och varannan berättelse verkar handla om personer som varit hållt på med rodeo, tjurfäktning, tjurrusning eller nåt liknande djurplågeri för skojs skull.

Och varje gång blir jag lika irriterad på dessa idioter till människor och kan verkligen inte känna nån sympati. Är man dum nog att sätta sig på en tjur och plåga, allt i underhållningens namn, ja då får man fan skylla sig själv om man blir ihjältrampad eller spetsad av ett horn. Att sen se dessa personer sitta och prata om sina upplevelser och vilken tur de har haft och hur mycket de älskar spänningen får mig att vilja spy.