Tikar och valpuppfostran

I tisdags förra veckan var jag iväg på en föreläsning med etologen Lars Fält om hundars språk och flockliv. Det var riktigt intressant och det kom upp flera tankegångar som jag tänkte ventilera lite kring här på bloggen. En av de sakerna han tog upp var det här med tikar och hur de uppfostrar sina valpar. De flesta hundmänniskor har nog nån gång stött på det gamla påståendet att man ska visa en valp att den gör fel genom att lyfta den i nackskinnet för att det är så som tiken gör. Detta ses då som ett ‘naturligt’ beteende och något som vi ska försöka efterlikna.

Hos tex. vargar hjälps hela flocken till att uppfostra valparna och Lars påpekade att ha tiken själv med valparna i 8 veckor eller längre inte är ett naturligt beteende och att en del tikar blir stressade av att inte ha någon avlastning av sin flock. Han menar på att det är då som tiken visar såna här beteenden och att det inte är ‘normalt’ eller önskvärt.

För mig var det ett riktigt aha-moment, det är inget som jag har reflekterat över förut men det låtar så logiskt när man hör det. Självklart ska alla djur få utlopp för sina naturliga beteenden så mycket som möjligt, men faktum är att ha djur/hundar i fångenskap inte är naturligt. Det går inte att säga vad som är deras naturliga beteenden genom att studera hur de uppför sig i fångenskap eller som David Mech sa

”Attempting to apply information about the behavior of assemblages of unrelated captive wolves to the familial structure of natural packs has resulted in considerable confusion. Such an approach is analogous to trying to draw inferences about human family dynamics by studying humans in refugee camps”