URSPRUNG
Under den Romerska tiden hade dessa mastiffliknande hundar blivit populära i England. Romarna var på denna tid mycket flrtjusta i "sporten" att hetsa hundar mot lejon och björnar. De hundar som användes till denna "underhållning" kom från början ifrån Grekland. Men när Romarna tog över England upptäckte dom de Brittiska hundarna som det ryktades kunde bryta nacken av en oxe. De blev så tagna av dessa jättehundar att de köpte in dessa hundar. Det är släktingar till dessa hundar som sen blev kända, under Medeltiden, som stora spel jägare. Att jaga björnar, vargar och vildsvin var på den här tiden sporten för adelsmän. Dessa hundar sägs ha spelat två roller i jakten. Några sprang i en flock och drev vildsvinen mot jägarna tills ett ensamt djur blev utvalt. De starkaste och modigaste hundarna hölls separat. Dessa attackerade det ensamma vildsvinet och höll dett tills jägarna nådde fram. Det var under den tiden som man började kupera hundarna. Men då var det på grund av att vildsvinen ofta fick tag i de hängande öronen och rev sönder dem.
Dessa vildsvinshundar var kraftfulla och hade stor uthållighet. Då man ville förbättra stammen importerade man hundar ifrån England som hade längre ben och var snabbare och rörligare. De förbättrade tyska hundarna var överlägsna i jakten och det var under den här tiden som vår moderna Grand Danois började ta form. Då¨antalet vildsvin började minska fanns det inte längre lika stor användning för dessa hundar. Men rasen fortsattes att föddas upp dock i mindre antal.
Under mitten av 1800-talet började tyskarna bli intresserade av utställningar. Grand Danois visades på den allra första utställningen år 1863. Dett fanns då två olika typer av rasen. Hundar från den norra delen av Tyskland sägs ha varit väldigt stora med tung benstomme och korta i nacken, medans de ifrån den södra delen av Tyskland var lättare och mer graciösa. Dessa var separerade i två olika klasser på utställningar. Men år 1880 blev de två typerna förenade under ett namn, Deutsche Dogge. Intresset för rasen fortsatte att växa och många fler fick upp ögonen för rasen. År 1887 var mer än 300 Grand Danois anmälda på en utställning u Stuttgart. År 1888 bildades Deutsche Dogge Klubben - den första tyska klubb tillägnad en ensam ras. Klubben skrev en modern rasstandard som efterfrågade symmetri, stil och elegenas.


Källor: The Great Dane Handbook av McCracken, Mary J