Utställning i Mariebergsskogen – del 1

Den 1 maj hade Värmlands Cockerklubb en inofficiell utställning på Mariebergsskogen i Karlstad. Jenna var inte anmäld men det var så länge sen vi var på utställning så vi åkte dit för att kolla på alla vackra hundar. Blev lite besviken när det visade sig att det inte var en enda grand danois anmäld men många bilder blev det i alla fall så jag tänkte dela med mig av några av mina favoriter.

Spel för gallerierna

En annan sak som Lars Fält pratade om på föreläsningen  som jag funderat över en hel del förut var det här med ‘spel för galleriet’, alltså att man uppför sig på ett visst sätt för att man tror att det är så andra tycker man borde göra.

Titt som tätt hör man folk som klagar på hundägare som inte säger till sin hund om den tillexempel gör utfall mot andra hundar. Dessa personer menar då på att dessa ägare helt enkelt inte bryr sig om att hunden gör utfall vilket jag tror är väldigt ovanligt, tvärtom tror jag många tycker det känns jobbigt och pinsamt när deras hund inte ‘uppför sig’. Om det vore så lätt att få hunden att sluta genom att bara ”säga ifrån på skarpen” är jag övertygad om att de flesta  skulle göra just det. Däremot tror jag det är  många som blir frustrerade och arga och bestraffar sin hund när den gör utfall även fast de vet att det inte hjälper för att dom vet att folk tittar snett på dom om de inte gör det.

Detta är ganska brett förekommande även utanför hundvärlden. För några månader sen när det debatterades fram och tillbaka om barnförbjudna cafeer läste jag i kommentarsfältet på en blogg om en person som beklagade sig över barn som skrek och förde väsen utan att föräldrarna sa ifrån. När det då påpekades att föräldrarna kanske visste att det bästa sättet för att lugna ner sitt barn var att ignorera det eller till och med att försöka ‘uppfostra’ barnet just då skulle förvärra beteendet svarade denna person att hen ändå tyckte föräldrarna skulle säga ifrån på skarpen så att hen kunde se att de åtminstone försökte. Då bli det ganska uppenbart att det inte handlar om vilket tillvägagångsätt som funkar bäst.

Tikar och valpuppfostran

I tisdags förra veckan var jag iväg på en föreläsning med etologen Lars Fält om hundars språk och flockliv. Det var riktigt intressant och det kom upp flera tankegångar som jag tänkte ventilera lite kring här på bloggen. En av de sakerna han tog upp var det här med tikar och hur de uppfostrar sina valpar. De flesta hundmänniskor har nog nån gång stött på det gamla påståendet att man ska visa en valp att den gör fel genom att lyfta den i nackskinnet för att det är så som tiken gör. Detta ses då som ett ‘naturligt’ beteende och något som vi ska försöka efterlikna.

Hos tex. vargar hjälps hela flocken till att uppfostra valparna och Lars påpekade att ha tiken själv med valparna i 8 veckor eller längre inte är ett naturligt beteende och att en del tikar blir stressade av att inte ha någon avlastning av sin flock. Han menar på att det är då som tiken visar såna här beteenden och att det inte är ‘normalt’ eller önskvärt.

För mig var det ett riktigt aha-moment, det är inget som jag har reflekterat över förut men det låtar så logiskt när man hör det. Självklart ska alla djur få utlopp för sina naturliga beteenden så mycket som möjligt, men faktum är att ha djur/hundar i fångenskap inte är naturligt. Det går inte att säga vad som är deras naturliga beteenden genom att studera hur de uppför sig i fångenskap eller som David Mech sa

”Attempting to apply information about the behavior of assemblages of unrelated captive wolves to the familial structure of natural packs has resulted in considerable confusion. Such an approach is analogous to trying to draw inferences about human family dynamics by studying humans in refugee camps”